Rapunzel, Linda och Depp.

Ursäkta min nostalgitripp här nedanför. Dvs. nedanför detta inlägg. Det är bara ett fåtal människor som har förstått vad det handlade om (närmare bestämt två), men det var väntat. Och även värt det eftersom jag i snitt har två besökare här om dagen. En bra dag.

Idag har jag likt en korthårig Rapunzel varit instängd i mitt torn ännu en dag. Men imorgon, då, då jävlar. Inomhus har jag roat mig med triviala sysselsättningar av typen Meningslös städning, Kedjetedrickande och Diverse. Till den senare gruppen hör följande; då jag upptäckte att min app ”Sounds of Nature” har en spinnande katt bland ljuden av olika tropiska regnskogar, munkkloster och valsånger. Med min spinnande iPad förföljde jag Michelle (en katt i samma färgskala som iPaden) till och från under dagen. Mången gång gömde jag även detta elektroniska, platta kattsubstitut där hon minst anade det och njöt av förvirringen och osäkerheten som varje gång följde. För övrigt, höjden av ensamhet MÅSTE vara nådd när man har en spinnande-katt-app. Bara för att förtydliga, nu har ju inte jag det. Den följde ju bara med. Som en bonus till mina mycket älskade ljud (Tuscany) Ambience, Rain on a Tarp, Cable Car och On Airplane.

Jag klarade för övrigt tre hela dagar helt utan kaffe denna vecka. Tack vare det substitut jag upptäckte i Cacao Nibs. Beska som satan, och något torra, men ändå… jag vet inte hur man ska beskriva det. Så vackert, så vackert. Hur som helst, varje gång kaffetanken kom började jag käka nibs snabbare än en undulat pickar hirs. Vilket såhär i efterkant får mig att tänka på när jag och Linda (ja, DEN Linda) (Lomelino, alltså) bunkrade upp med chokladpudding inför Lasse Hallströms Chocolat med Johnny Depp, (jag vill bara förtydliga här att vi inte såg filmen MED honom, det var tyvärr bara vi två i sängen)*. Början av filmen var lång och förväntan stor, men det betalade sig tiofalt då Herr Depp gjorde sitt första appearance i filmen. Varje gång han dök upp i bild åt vi som fan. För ty, detta undertryckta behov av att få slicka lite på Johnny Depp var alltför starkt.

*OM nu skådespelaren i fråga gjort oss sällskap hade det troligtvis känts lite smålamt att se en av hans filmer. Vi hade nog hellre valt något som satt oss i lite bättre dager, något som hade fått honom att tycka att vi var coola. T. ex. något från kommande års Sundancefestival eller något libanesiskt.

Internationellt (en berättelse om kärlek)

”Tillägnat Wiveca ”Splinter” Carlström

Tack till…

…Carina, som hjälpte oss med tid och rum.

…Linneas far, för sina stora kunskaper inom området.

…Bibliotekarien, för ett bra samarbete.

…intagningskomitten för MP, som tog sig an oss.

…Guds tro, på oss.

…Invandrarverket, som tog emot Lindas pappa.

…Linas bubbelpool, i vilken vi planerat så många utlägg.

….Berglunds, som försåg oss med materiel.

…Våra nära och kära, som stöttande oss helhjärtat.

…Kungafamiljen.

….Johan Gutenberg, som uppfann datorn, Internet och Jazzen 1946.

….Alla(h), som trodde på oss.

 

av: Lina ”Leonardo” Brunnfors, Linda ”Raphael” Ortenlöf, Fanny ”Michelangelo” Schröder och Linnea ”Donatello” Lindsköld.”"

Bullen.

Hej Bullen. Jag har ett problem. Mitt kaffe blev alldeles för starkt. Och jag orkar inte gå ut i köket för att göra nytt, eller spä ut det. Idag ska jag och min kära pojkmanvän fotograferas till framsidan av en tidning (eller ett magasin som viss kanske skulle sagt). En sannerligen intressant upplevelse.

Uppföljning följer.

Russinmiddag i mediokert väder

Mitt rekord i klädbyten/elementjusterande har nog satts idag. När den perfekta temperaturen äntligen uppnåtts i hemmet och innanför kläderna tar det två tekoppslånga minuter för systemet att haverera. Jag minns tillbaka till en viss Hemsedalresa med alla 9-klassare då jag, även då, var helt oförmögen att hitta rätt temperatur och därmed fick nicket Termostaten. I dagarna tre gled jag över backar och dalar från trästugor och dimmiga discon till kraftigt överprisade bensinmackar, totalt illröd i ansiktet.

Tiden för lunch har nu infunnit sig. Eller den har egentligen passerats ganska kraftigt. Inspirationslös åt jag tidigare en deciliter russin och hoppades att kylskåpet skulle fyllas på till nästa gång jag passerade. Ska kolla om det är färdigt snart.

Idag snöar det väldigt långsamma flingor ute. Sådana som ser animerade ut, i storlek M. Får mig att vilja springa ut och kasta knivar. Hade varit så gött att ränna runt där ute mellan radhusen med småknivar mellan fingrarna. Gärna med lite ketchup i ögonvrårna. Men känner att jag inte har rätt vinterkläder för att få den rätta känslan till det. Dunjacka och allvädersuggs sänder inte rätt vibes till grannarna. Nu sitter jag här hög som en ardenner på koffein. Fasen att jag redan dammsugit, hade passat annars. Kanske jag skulle ta och skotta Arnebråtveien istället. Och knyta om mattorna…

Göslemetanterna

Detta bildspel kräver JavaScript.

Såhär gick det till när de turkiska gummorna lagade pannkakor till oss. Fast det var lite mer som tunnbröd. Mmm, med fetaost och spenat i.

Remouladsås och julkaffe

Nu har jag precis gjort ett prov i fransk grammatik, fått tillbaka svaren och insett att det gick sjukt dåligt. Hehe… Får fira detta misslyckande med en julkaffe. Det är höstens nya dryck förövrigt. Jag uppfann den tidigare idag och funderar på en patentsöknad. Såhär går man tillväga för att göra sig en egen:

Använd ett whiskyglas som stått någon timme i frysen. Frosten är essentiell, både funktionellt och estetiskt sett. Fyll upp till hälften med is. Häll sedan på rismjölk nästan ända upp (men inte Rice Dream för den har en skum eftersmak. Däremot är GoGreen perfekt). Ca en tesked ovispad vispgrädde och lika mycket kokosmjölk (men inte skitsorten som skär sig i burken, den ska vara krämig, mm-mm.) Sedan är det dags för ca en centimeter med mycket asstarkt kaffe. Rör om och toppa med mald nejlika. Vill du att det ska se ut som i en matlagningstidning har du en kanelstång* att röra med, men det kan anses vara lite pretentiöst, så jag rekommenderar bara detta om du är ensam hemma.

Nu är det hög tid för en limerick:

Den norske författaren Ibsen
bar alltid en stekt fisk i slipsen
I hans väst av brokad
fanns det sauce remoulade
och i bakfickan hade han chipsen.

Den var trevlig! Av Hans Alfredson.

Jag har cirka två meter med tvätt här framför. Allt är rosa. Tror Dominic hade bestämt sig för att tvätta alla sina singletar i en tvätt, ja, dem och en rödblå halsduk. Hehehe…

*Observera att kanelstången inte tål maskindisk. Men känner du likaväl att du inte har tid så rekommenderar jag ett milt program.

Gaaalen soluppgång

Men kolla detta då. Frickin Aurora B.

En god bok.

Marley och jag avnjöt lördagens dryck med finlitteratur och julmusik.

Galen solnedgång

Jag undrar om det var fler som såg solnedgången den kvällen. Mamma såg den via skype iallafall.

Real Dolls borde inte vara med i Hollywodfilmer.

Detta är den första heliga skrift som skrivs på denna rykande färska dator. Det var sannerligen på tiden att min hemelektronik förnyades. Senast jag hade en ny dator i händerna var i tvåan på gymnasiet. Då var jag väl runt, hmm, 16 år skulle jag tro. Möjligtvis 17… Vem vet. Hur som helst: Jag betalade denna gången för en körsbärsröd maskin, men likt en baby född utan ultraljud kom den ut ur förpackningen rosa med ett intrikat silvermönster. Min förvåning var stor men inte oväntad. Man räknar ju alltid lite med att man köper grisen i säcken när säcken är ogenomsiktig.

Lite som när man hyr en film. (Jaaaa, jaa, jaaaa jag hyr fortfarande filmer ibland…) Sist detta hände, i förrgår, TVINGADE jag mig själv att inte öppna fodralet på vägen hem och se om jag fått rätt film. Såhär i efterhand önskar jag innerligt att det hade varit en ennan skiva än den skit som faktiskt var, och skulle vara där. Jag hade hört att den skulle vara värdelös, men tyckte ändå det kunde vara värt 55 spänn för att få se om det stämde. The Tourist, med Johnny Depp och Angelina Jolie. Ryktena hade sagt att Angelina skulle vara snyggare än i nååååågon annan film ever. MY ASS. Hon såg ut som en Real Doll, fast utan personlighet. Jag visste visserligen också att Johnny Depp skulle vara lite lönnfet i denna rullen, men inte att han skulle se ut som en brunhårig Gerard Depardieu. Jag är inte längre avundsjuk på Vanessa. Eller Brad…

Nu är det dags för en stor dos choklad, kaffe och, till Marley när han vaknar, 3 X 1cm choklad och home made apelsinjuiceglass. Och, angående choklad: Valrhona är galet överskattat. Nu har jag provat ALLA deras sorter, och faktiskt, alla smakar skit. Fruity choklad kan brinna. Vem vill ha en choklad som smakar syrligt? Ingen. Tacka vet jag Galler, mmm, min lilla skatt som andra snart också kommer upptäcka. Men troligtvis inte.

Ingen vill för övrigt heller ha kaffe som smakar syrligt.

 

 (Galler finns på Centra, Oslo)