Så…

Jag tog en liten paus alltså. Det var ett tag sedan det blev skrivet något här, alltså. Men jag ska börja med att meddela vad jag har lärt mig idag.

Idag, en av många dagar… Var ska jag börja. Jo! För det första så sitter jag här med något som heter Smile Lab Advanced Teeth Whitening Strips på tänderna. Det har tagit mig flera år att våga mig på något sådant. Jag har väl varit rädd för att den där emaljen ska försvinna. Att tänderna blir helt matta och mindre. Men nu jävlar. Det är cirka fyra minuter kvar på experimentet. En halvtimma MAX, står det på paketet i badrummet. Jag undrar vad som händer om man har på dem för länge. Kanske tänderna blir genomskinliga… Fasen. Hoppas jag inte förstört emaljen! Åh, min kära Emalj… Du har varit min bästa vän och följeslagare så länge. Vi har upplevt så mycket ihop du och jag. Smakat så många smaker, sugit på så mycket och gnagt, o vad vi har gnagt tillsammans.* Du har bländat och blänkt för mig och i gengäld har jag borstat dig som om vore du en raskatt bara minuter inför utställning…. What have I dooooone!

Oj, fan. Tiden. Måste D-Strippa.

*INTERMISSION*

 

Okej. Så dagens lärdom är alltså att Whitening Strips fungerar. MEN, jag är inte fullt övertygad om att det inte ser lite freaky ut. Man får liksom intrycket av att det mest är skadorna på tänderna som blivit supervita. Jag visste inte riktigt att jag bankat tänderna så många gånger under årens lopp… Måste gå och kolla igen.

Japp. De är prickiga. Men jag tror jag kommer undan med det. Kanske tillochmed utan att någon ens märker ingreppet överhuvudtaget. För det är väl alltid det som människor vill? Alla som försöker bli snyggare. Man ska liksom diskret och långsamt morfas, glida in i en ny förbättrad version av sig själv. Fysiskt då. Men utan att någon märker något. Men de måste märka det lite. Tillräckligt för att de ska konstatera att personen i fråga ser sjukt fräsch ut. Eller utvilad. För då kan ingreppet passera som ens naturliga skönhet. Detta kan jag intyga. Ja, jag och alla andra därute som gjort stora fysiska skönhetsingrepp. Eller ja, jag har ju visserligen bara gjort dessa 45 minuterna med strips då… Men! Man måste vara på sin vakt! Plötsligt så har man fallit i skönhetsgropen, mycket lik den s.k. Tatueringsgropen. Den senare har för övrigt min mor fallit i. Det verkar inte vara en fråga OM man ska skaffa sig en till tatuering, utan snarare NÄR. Hmm, det var någon som sa att han bara helt enkelt bokade nästa tid utan att ännu veta vad som skulle tattas in. Crazyness. Men men. Så är det att vara människa. Förhoppningsvis är det någon som inom en väldigt snar framtid kastar en blick på mina prickiga tänder och påpekar hur fruktansvärt utvilad jag alltid ser ut.

 

 

*Mormor säger inte gnagt. Hon säger ”gnavt”. Jag vet inte vad jag tycker om detta.

Rapunzel, Linda och Depp.

Ursäkta min nostalgitripp här nedanför. Dvs. nedanför detta inlägg. Det är bara ett fåtal människor som har förstått vad det handlade om (närmare bestämt två), men det var väntat. Och även värt det eftersom jag i snitt har två besökare här om dagen. En bra dag.

Idag har jag likt en korthårig Rapunzel varit instängd i mitt torn ännu en dag. Men imorgon, då, då jävlar. Inomhus har jag roat mig med triviala sysselsättningar av typen Meningslös städning, Kedjetedrickande och Diverse. Till den senare gruppen hör följande; då jag upptäckte att min app ”Sounds of Nature” har en spinnande katt bland ljuden av olika tropiska regnskogar, munkkloster och valsånger. Med min spinnande iPad förföljde jag Michelle (en katt i samma färgskala som iPaden) till och från under dagen. Mången gång gömde jag även detta elektroniska, platta kattsubstitut där hon minst anade det och njöt av förvirringen och osäkerheten som varje gång följde. För övrigt, höjden av ensamhet MÅSTE vara nådd när man har en spinnande-katt-app. Bara för att förtydliga, nu har ju inte jag det. Den följde ju bara med. Som en bonus till mina mycket älskade ljud (Tuscany) Ambience, Rain on a Tarp, Cable Car och On Airplane.

Jag klarade för övrigt tre hela dagar helt utan kaffe denna vecka. Tack vare det substitut jag upptäckte i Cacao Nibs. Beska som satan, och något torra, men ändå… jag vet inte hur man ska beskriva det. Så vackert, så vackert. Hur som helst, varje gång kaffetanken kom började jag käka nibs snabbare än en undulat pickar hirs. Vilket såhär i efterkant får mig att tänka på när jag och Linda (ja, DEN Linda) (Lomelino, alltså) bunkrade upp med chokladpudding inför Lasse Hallströms Chocolat med Johnny Depp, (jag vill bara förtydliga här att vi inte såg filmen MED honom, det var tyvärr bara vi två i sängen)*. Början av filmen var lång och förväntan stor, men det betalade sig tiofalt då Herr Depp gjorde sitt första appearance i filmen. Varje gång han dök upp i bild åt vi som fan. För ty, detta undertryckta behov av att få slicka lite på Johnny Depp var alltför starkt.

*OM nu skådespelaren i fråga gjort oss sällskap hade det troligtvis känts lite smålamt att se en av hans filmer. Vi hade nog hellre valt något som satt oss i lite bättre dager, något som hade fått honom att tycka att vi var coola. T. ex. något från kommande års Sundancefestival eller något libanesiskt.

Real Dolls borde inte vara med i Hollywodfilmer.

Detta är den första heliga skrift som skrivs på denna rykande färska dator. Det var sannerligen på tiden att min hemelektronik förnyades. Senast jag hade en ny dator i händerna var i tvåan på gymnasiet. Då var jag väl runt, hmm, 16 år skulle jag tro. Möjligtvis 17… Vem vet. Hur som helst: Jag betalade denna gången för en körsbärsröd maskin, men likt en baby född utan ultraljud kom den ut ur förpackningen rosa med ett intrikat silvermönster. Min förvåning var stor men inte oväntad. Man räknar ju alltid lite med att man köper grisen i säcken när säcken är ogenomsiktig.

Lite som när man hyr en film. (Jaaaa, jaa, jaaaa jag hyr fortfarande filmer ibland…) Sist detta hände, i förrgår, TVINGADE jag mig själv att inte öppna fodralet på vägen hem och se om jag fått rätt film. Såhär i efterhand önskar jag innerligt att det hade varit en ennan skiva än den skit som faktiskt var, och skulle vara där. Jag hade hört att den skulle vara värdelös, men tyckte ändå det kunde vara värt 55 spänn för att få se om det stämde. The Tourist, med Johnny Depp och Angelina Jolie. Ryktena hade sagt att Angelina skulle vara snyggare än i nååååågon annan film ever. MY ASS. Hon såg ut som en Real Doll, fast utan personlighet. Jag visste visserligen också att Johnny Depp skulle vara lite lönnfet i denna rullen, men inte att han skulle se ut som en brunhårig Gerard Depardieu. Jag är inte längre avundsjuk på Vanessa. Eller Brad…

Nu är det dags för en stor dos choklad, kaffe och, till Marley när han vaknar, 3 X 1cm choklad och home made apelsinjuiceglass. Och, angående choklad: Valrhona är galet överskattat. Nu har jag provat ALLA deras sorter, och faktiskt, alla smakar skit. Fruity choklad kan brinna. Vem vill ha en choklad som smakar syrligt? Ingen. Tacka vet jag Galler, mmm, min lilla skatt som andra snart också kommer upptäcka. Men troligtvis inte.

Ingen vill för övrigt heller ha kaffe som smakar syrligt.

 

 (Galler finns på Centra, Oslo)